Ibland känner jag hur jag blir ilsk.. jag blir irriterad på allt och alla. Oavsett vad de säger egentligen, det spelar ingen roll.. Jag blir arg på mej själv, att jag gör så, mot dem som jag bryr mej om & älskar.. Men jag är inte mer än människa. Det har varit några jobbiga månader, eller ja, ärligt talat, de är inte över ännu.. Men jag har kommit en bra bit på vägen. Förlåt om jag gjort er ledsna eller besvikna, jag hoppas att ni har förståelse & kan förlåta mej. För utan er, mina kära vänner, ja- då vore jag ingenting!
Varför stöter vi bort våra närmsta när vi har det jobbigt? Jag personligen tror att det beror på att jag inte ens orkar med mej själv, jag känner att jag inte är speciellt trevlig som person då.. Samtidigt som jag egentligen inte vill annat än att kunna gråta ut i någons famn. Det är en kluven känsla...
Jag önskar att saker & ting vore annorlunda, att det inte vore så komplicerat.. För jag vet att det skulle kunna bli nått bra, nått riktigt bra.. Men ja, det är inte mycket att göra åt läget (eller?), bara gilla läget..
Varför stöter vi bort våra närmsta när vi har det jobbigt? Jag personligen tror att det beror på att jag inte ens orkar med mej själv, jag känner att jag inte är speciellt trevlig som person då.. Samtidigt som jag egentligen inte vill annat än att kunna gråta ut i någons famn. Det är en kluven känsla...
Jag önskar att saker & ting vore annorlunda, att det inte vore så komplicerat.. För jag vet att det skulle kunna bli nått bra, nått riktigt bra.. Men ja, det är inte mycket att göra åt läget (eller?), bara gilla läget..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar