Känslor..

Känslorna liksom bara bubblar över.. Lyckan är så total att jag vet inte vad jag ska säga.

Det han får mej att känna.. Han väcker upp allt som jag trodde var omöjligt för mej att känna igen, han gör mej hel, till en så bra människa, till allt jag vill vara..

Det räcker med att höra hans röst.. Bara den gör mej knäsvag :) Förstår ni då vad jag kände när jag såg att han satt i väntrummet på jobbet och väntade på mej, mitt fina hjärta.. Jag ville bara hoppa upp i hans famn, kasta armarna runt honom, men jag var lugn och civiliserad, haha :)

Jag älskar att ligga i hans famn, sättet han håller om mej, får mej att känna mej trygg. Jag vill aldrig att han ska släppa taget, aldrig vara ifrån honom.. Aldrig ska han få åka så långt bort igen, jag vill ha honom hemma i Sverige!

När vi skulle äta frukost tillsammans imorse kom tårarna.. Det kändes som när vi skiljts åt de andra gångerna, när han var borta länge :( Då kom tårarna ännu mer... Men nu har det lugnat sej något. Även om jag fortfarande är ledsen. 

Det är en knepig och dubbel känsla....

Han är fantastisk och helt otrolig! Han är min värld och min stora kärlek!