Jag vet inte om ni alla känner till den funktionen? Jag tycker att det är superbra verkligen!
Det är alltså så att man anmäler sej på en tjänst som heter SMS-livräddare, det innebär att man registrerar sitt telefonnummer & uppgifter, så att om det är något hjärtstopp får man ett sms om det. Gäller folk som jobbar i Sthlm. Många liv har & kan räddas genom den här tjänsten! För många kan ju faktiskt HLR, man behöver inte jobba inom vården för att utföra HLR, många företag som lär ut HLR. Jättebra tycker jag! För det dröjer ju oftast inte så lång tid innan ambulansen är på plats, men det är otroligt viktiga minuter när det gäller ett hjärtstopp. Det gäller att hålla igång cirkulationen på en människa som fått hjärtstopp. Ju längre tid det dröjer innan någon påbörjar HLR (kompressioner då framför allt), desto större risk är det att personen faktiskt inte återhämtar sej, eller om personen återhämtar sej får bestående men. Man har diskuterat det här med inblås, det är inte det viktigaste. Jag kan säga att jag skulle nog inte göra inblås på någon som jag hittade på gatan. Utan utföra kompressioner endast, om jag inte hade någon form av Pocket-mask eller liknande (fungerar som skydd mellan mej och personen, så jag inte behöver oroa mej för att få någon sjukdom eller kräks eller liknande i munnen när jag blåser in). Kompressioner har visat ha den största effekten på en patient som har hjärtstopp. Det har även diskuterats om man ska ta bort inblåsen helt och hållet..
För som det är nu ser det ju ut såhär: 30- 2 (dvs. 30 kompressioner & 2 inblås) mitt på!
Hoppas att det här är en tjänst som kommer att finnas i andra städer än Sthlm bara, i lite fler större städer borde man ju införa sånt här. Jättebra & tänk så många liv det kan rädda! Jag skulle absolut gå med!
http://www.smslivraddare.se/
Många är rädda för hjärtstopp, vad gör man? Får någon form av panik & blir alldeles paralyserad. Speciellt om man är ansvarig för patienten. Blir svårare på något sätt. Allt adrenalin får en att stelna till. Men det är bra, på mitt jobb iallafall, det är alltid någon som tar kommandot. Bryter liksom allas chock & skriker ut kommandon. Då kommer man igång liksom. Blir alldeles övermänsklig då på något sätt. Jag & en kollega slängde i säng en dam som höll på att få hjärtstopp, i normala fall skulle det inte ha gått- men jäklar så stark jag blev då! :) -haha-
Och övning ger färdighet. Inom loppet av två veckor var jag med om två hjärtstopp, den andra gången gick det hur smidigt som helst! Det var på ett dagpass, då är det på något sätt så att det känns som att det gick bättre, vi var mer folk, man kunde fokusera på en uppgift. Kvällstid och helger är det inte lika mycket personal, speciellt inte lika många syrror (som det faktiskt behövs mest vid ett hjärtstopp enligt mej personligen), då blir det lite "stressigare". Måste assistera narkosen med intubering (och informera om patienten & om det finns några vårdbegränsningar), informera kirurgen om vad det är för patient (om det inte är en kirurg som har träffat patienten), medicin måste diskutera tillsammans med kirurgen och narkosen utifrån patientens sjukdomshistorik. Samtidigt som man ska informera om allt det här så måste man utföra HLR (om det är mycket personal slipper ansvarig sjuksköterska ofta att utföra kompressioner eller inblås, men kanske ska hålla fria luftvägar eller assistera intubering eller liknande).
Efteråt är man helt slut, det är som allt adrenalin kommer ikapp en, man blir precis matt. Men samtidigt uppe i varv. Kanske känner man ett lyckorus, man fick igång patienten & man kan stolt transportera patienten till IVA. Eller så känns det fel, varför gjorde vi ens det här, på den här stackars människan, till vilken nytta, kunde han/hon inte bara få dö på ett värdigt sätt? Kanske kom de redan överens efter att ha sett patienten att vi kan sluta med återupplivningsförsök? Många tankar & känslor i samband med ett hjärtstillestånd där det inte är satt några vårdbegränsningar..
Jag hade aldrig varit med om ett hjärtstillestånd när jag började jobba på kirurgen, nu har jag varit med om minst.. 4 stycken tror jag det var blivit. Varav 2 stycken under 2 veckor. Väldigt ovanligt enligt mina kollegor. Men vilken team vi är! Alla vet sin plats & alla gör en insats. Vi försöker alltid rädda liv! Ibland är det omöjligt, ibland har vi orimliga krav & förväntningar.. Men vi kommer aldrig att sluta försöka. Det här är det vi brinner för, vi är bäst!
Det är alltså så att man anmäler sej på en tjänst som heter SMS-livräddare, det innebär att man registrerar sitt telefonnummer & uppgifter, så att om det är något hjärtstopp får man ett sms om det. Gäller folk som jobbar i Sthlm. Många liv har & kan räddas genom den här tjänsten! För många kan ju faktiskt HLR, man behöver inte jobba inom vården för att utföra HLR, många företag som lär ut HLR. Jättebra tycker jag! För det dröjer ju oftast inte så lång tid innan ambulansen är på plats, men det är otroligt viktiga minuter när det gäller ett hjärtstopp. Det gäller att hålla igång cirkulationen på en människa som fått hjärtstopp. Ju längre tid det dröjer innan någon påbörjar HLR (kompressioner då framför allt), desto större risk är det att personen faktiskt inte återhämtar sej, eller om personen återhämtar sej får bestående men. Man har diskuterat det här med inblås, det är inte det viktigaste. Jag kan säga att jag skulle nog inte göra inblås på någon som jag hittade på gatan. Utan utföra kompressioner endast, om jag inte hade någon form av Pocket-mask eller liknande (fungerar som skydd mellan mej och personen, så jag inte behöver oroa mej för att få någon sjukdom eller kräks eller liknande i munnen när jag blåser in). Kompressioner har visat ha den största effekten på en patient som har hjärtstopp. Det har även diskuterats om man ska ta bort inblåsen helt och hållet..
För som det är nu ser det ju ut såhär: 30- 2 (dvs. 30 kompressioner & 2 inblås) mitt på!
Hoppas att det här är en tjänst som kommer att finnas i andra städer än Sthlm bara, i lite fler större städer borde man ju införa sånt här. Jättebra & tänk så många liv det kan rädda! Jag skulle absolut gå med!
http://www.smslivraddare.se/
Många är rädda för hjärtstopp, vad gör man? Får någon form av panik & blir alldeles paralyserad. Speciellt om man är ansvarig för patienten. Blir svårare på något sätt. Allt adrenalin får en att stelna till. Men det är bra, på mitt jobb iallafall, det är alltid någon som tar kommandot. Bryter liksom allas chock & skriker ut kommandon. Då kommer man igång liksom. Blir alldeles övermänsklig då på något sätt. Jag & en kollega slängde i säng en dam som höll på att få hjärtstopp, i normala fall skulle det inte ha gått- men jäklar så stark jag blev då! :) -haha-
Och övning ger färdighet. Inom loppet av två veckor var jag med om två hjärtstopp, den andra gången gick det hur smidigt som helst! Det var på ett dagpass, då är det på något sätt så att det känns som att det gick bättre, vi var mer folk, man kunde fokusera på en uppgift. Kvällstid och helger är det inte lika mycket personal, speciellt inte lika många syrror (som det faktiskt behövs mest vid ett hjärtstopp enligt mej personligen), då blir det lite "stressigare". Måste assistera narkosen med intubering (och informera om patienten & om det finns några vårdbegränsningar), informera kirurgen om vad det är för patient (om det inte är en kirurg som har träffat patienten), medicin måste diskutera tillsammans med kirurgen och narkosen utifrån patientens sjukdomshistorik. Samtidigt som man ska informera om allt det här så måste man utföra HLR (om det är mycket personal slipper ansvarig sjuksköterska ofta att utföra kompressioner eller inblås, men kanske ska hålla fria luftvägar eller assistera intubering eller liknande).
Efteråt är man helt slut, det är som allt adrenalin kommer ikapp en, man blir precis matt. Men samtidigt uppe i varv. Kanske känner man ett lyckorus, man fick igång patienten & man kan stolt transportera patienten till IVA. Eller så känns det fel, varför gjorde vi ens det här, på den här stackars människan, till vilken nytta, kunde han/hon inte bara få dö på ett värdigt sätt? Kanske kom de redan överens efter att ha sett patienten att vi kan sluta med återupplivningsförsök? Många tankar & känslor i samband med ett hjärtstillestånd där det inte är satt några vårdbegränsningar..
Jag hade aldrig varit med om ett hjärtstillestånd när jag började jobba på kirurgen, nu har jag varit med om minst.. 4 stycken tror jag det var blivit. Varav 2 stycken under 2 veckor. Väldigt ovanligt enligt mina kollegor. Men vilken team vi är! Alla vet sin plats & alla gör en insats. Vi försöker alltid rädda liv! Ibland är det omöjligt, ibland har vi orimliga krav & förväntningar.. Men vi kommer aldrig att sluta försöka. Det här är det vi brinner för, vi är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar