Dagrummet

Ur Sväva mellan liv och död:

 I dagrummet hör jag 
hur två patienter pratar med varandra:

"Jag är på andra sidan staketet", säger han
med det urmärglade ansiktet.

När människan gett upp

 

Dagens planer

Idag var det tänkt att jag & Karin skulle ta oss en promenad innan vi låser in oss på sjuka huset Vrinnevi för ännu en vecka. Men så bra gick det! Brunnit här i industriområdet, precis där vi hade tänkt att gå. Det är lite svårt med en "ny" stad och hitta nya promenadstråk tycker jag faktiskt..Men jag börjar bli lite bättre på att våga ge mej ut och se mej omkring.

Bestämde oss för att vi ska ta och gå till jobbet i eftermiddag så det känns bra att få lite motion förutom den på jobbet ikväll ;) Och där lär det inte ha förändrats speciellt mycket så det blir nog till att springa lite skulle jag tro..

Ska bli skönt att jobba kväll imorgon också, så slipper jag känna mej stressad över att jag måste upp tidigt imorgonbitti också. Det tär på en att jobba så hela tiden, vilket jag alltid gör.. -gäsp-

Ikväll är jag utan min student, så på torsdag kväll ska hon gå med mej igen, så då gäller det att vara pigg & alert!

Med dessa skor har jag nu sprungit många mil

Äntligen såld!

Vi har ju haft lite otur när det gäller bilar, vi köpte en bil i februari, kändes hur bra som helst.
Men problem efter problem uppstod & vi har försökt att få köpet hävt, men försökt lägga ut den & få den såld först.. och nu- äntligen! Bilhandlaren sänkte priset (deras arvode drogs ned) och nu är den såld!

Konstigt nog känns det lite sorligt faktiskt, en himla fin bil.. Men usch så mycket problem :(

Hejdå bilen!

Vår bil som nu äntligen blev såld!

Mitt nya jag

Jag har ju glömt att visa att jag faktiskt har bytt tillbaka till min (nästan) naturliga hårfärg- supernöjd!

Innan jag blev blondin

Nu efter färgning x2, tog totalt ca. 8 timmar för dessa tre gånger.

Sväva mellan liv och död

En bok som jag verkligen kan rekommendera är Sväva mellan liv och död- en läkares daganteckningar. Av Carl-Magnus Stolt. Jag skrattade och grät när jag läste den. Det var så otroligt mycket tankvärda saker som skrevs i den. Mycket sanningar. Här kommer en vacker, men sorglig bit. Tänkte på det när jag var ute och gick idag..



Tidig vår på onkologavdelningen:
hårtussarna faller som höstlöv

 

Mitt jobb

Jag har nu i vinter jobbat som sjuksköterska i 2,5 år- tänk vad tiden går fort! Det känns som om jag har hunnit med så mycket under dessa år, det känns bra att jag blev färdig med min utbildning så pass ung. Jag är 25 år och har jobbat så länge som sjuksköterska.. känns bra!


Började min karriär i Eskilstuna, på Viktoriaenheten, en onkologisk- och hematologisk avdelning såväl som en palliativ sektion. Det var verkligen hur bra som helst att börja där. Otroligt lärorikt. Jag har inte "bara" lärt mej bra saker att kunna som sjuksköterska utan även som människa. Det var medicinskt krävande jobb, det var mycket cytostatika, antibiotika, smärtproblematik och ibland intensiv vård av de många septiska patienterna som låg isolerade. Mycket provtagning och mycket blodtransfusioner. Patienterna var fantastiska, det var så otroligt att möta dessa människor, som trots sin sjukdom, många gånger med dålig prognos, var så otroligt starka. Jag kände att jag blev inspirerad av dessa människor, kunde de så kunde verkligen jag, jag som är frisk!

Mina kollegor var fantastiska. Vi var allt utvalda som jobbade på Viktoriagården som vi ibland kallat det :) Alltid kunde jag fråga mina kollegor om jag behövde hjälp och de visste att de kunde fråga mej också. Vi hade det tufft med alla tragiska öden som vi såg dagligen, men vi kunde skratta tillsammans trots all tragik. Det är många gånger som vi fick höra av patienter och anhöriga att vi minsann var änglar. Och det värmer ännu.

Jag jobbar inte längre kvar på Viktoriaenheten och visst saknar jag det och alla mina kollegor därifrån! Jag har verkligen insett hur bra vi hade det nu när jag kommit till en annan avdelning, som inte har samma möjligheter som vi hade på Viktoria. Men trots att vi inte har samma resurser här, så får vi faktiskt också här höra att  vi är änglar. Fick senast i måndags frågan vart jag hade mina vingar någonstans. Då kunde jag faktiskt visa min patient att mina vingar hade jag runt halsen, Efva Attlings smycke "Angels".

Snart har jag jobbat på min "nya" avdelning, en avdelning för övre magtarm kirurgi och urologi. Jag anses inte längre som ny, även om jag stundvis fortfarande känner mej som ny. Äntligen känner jag att jag börjar få lite mer rutin på saker och ting, det är en stor lättnad! Började min inskolning på urologen, men visste redan från början att det var kirurgbiten som skulle vara min favoritdel- och jag hade rätt :)
När jag var färdig som sjuksköterska trodde jag verkligen inte att jag skulle börja jobba på en kirurgavdelning, det var alldeles för opersonligt och dryga kirurger tyckte jag då. Men nu när jag arbetar inom den biten, har jag vidgat mina vyer. Det är många patienter som kommer tillbaka till oss med samma problem om och om igen. Det är palliativa patienter som hamnar hos oss. Och kirurgerna, de flesta är faktiskt riktigt bra tycker jag. Men visst är en del precis som man ser på Scrubs. Det är tufft att vara kirurg. Hela tiden springa från operation, till mottagningen, till avdelningen, bli kallad akut till operation och så söker någon sköterska från avdelningen på honom/henne. Men de gör ett förbannat bra jobb! Vi är ett bra team!

Under min första tiden på avdelningen var det tufft, riktigt tufft. Men det berodde inte bara på jobbet och arbetsuppgifterna. Det var ett helt nytt journalsystem att lära sej. Helt plötsligt skulle jag börja hålla på med en himla massa papper då man inte vågat släppa taget om papprena ännu. Jag har fortfarande mina förhoppningar om att det kommer snart! Men jag känner helt klart, att det här är inte ett ställe som jag skulle orka jobba på resten av mitt liv. Ärligt talat förstår jag inte hur vissa, som är betydligt äldre än mej, orkar att jobba på avdelningen. Det är ett högt tempo, stort tryck och aldrig någonsin att en överbeläggningsplats är ledig. Kanske låter det hemskt för er som läser det här, men jag tror att situationen är liknande på många andra avdelningar. Men kirurgavdelningar brukar vara kända för att alltid ha ett högt tryck.

I början av min tid på avdelningen fick jag vara med om något jag tidigare bara övat på, nämligen- hjärtstopp. Två hjärtstopp inom loppet av två veckor, något som var mycket ovanligt enligt dem som även jobbat där en längre tid! Det var nyttigt för mej att kunna få stå lite i bakgrunden och se hur man gick tillväga i en verklig situation. Det är verkligen en otroligt konstig känsla att trycka på en annan människas bröstkorg och samtidigt som det är full aktivitet runt patienten för att han/hon ska återfå puls. Snacka om adrenalin-kick!
Som sagt, mycket nytt och spännande saker som jag har fått vara med om hittills. Och mer lär det bli.

I fredags började en sjuksköterskestudent med mej, jag ska nu vara handledare åt henne under först 3 veckor och därefter lite uppehåll innan hon kommer tillbaka för ytterligare 3 veckor med mej. Det är nyttigt med att ha student, man, eller iaf jag, tänker till, varför gör jag såhär och inte på något annat sätt? Jag måste verkligen använda mej av mina kunskaper, som jag har, men som jag automatiskt använder utan att egentligen reflektera varför. Att förklara saker och ting, hur allting hänger ihop och att få studenten att koppla ihop saker är roligt!
Det är samtidigt tufft, för som sagt, trycket är högt på avdelningen, som vanligt! Så för hennes skull hoppas jag att det lugnar ned sej lite nu, för det behövs, om hon ska kunna lära sej så mycket som möjligt under den här tiden. Ska om 1v börja på urologen igen, och då vara där i 10v. Känns lagom roligt, men får se det som en lite lugnare period, förhoppningsvis. Det är ju trots allt lite annorlunda där.. Inte lika mycket kontroller och prover som på kirurgsidan är en sak som är säker iaf... Så nu måste jag uppdatera mej litegrann för att kunna vara en bra handledare på urologen också!

Avslutar med den här bilden, en bild som jag absolut älskar! Och så ett passande stycke till den:

Är könet till stor del en social konstruktion? 
Den kvinnliga kirurgen har lägst lön på kliniken.
Kirurgins manliga värld;
"Knife before wife", sade den gamla kirurgprofessorn.
Idag frågar  den nya professorn
innan han anställer en kvinnlig kirurg:
"Har du tänkt skaffa fler barn?"

En ny början..

Nu börjar jag om på nytt även i den här världen, känner att det behövs.

Så nu ska jag verkligen försöka att skärpa mej och bli duktigare på att skriva- igen!


Härmed får ni följa med med på min resa, genom livet och allt som hör till